Idag råkade jag få tag i novembernumret av Metro Student magazine, där en mycket rolig intervju med Håkan Juholt finns att läsa.
“En av mina första stora politiska segrar var att jag fick igenom en rökruta på min högstadieskola. Det ångrar jag i och för sig idag, men jag gjorde det för att imponera på tjejerna. Kanske tog jag livet av dem istället, vad vet jag? Jag var inte speciellt bra på idrott, jag kunde inte spela något instrument, andra killar spexade på skolavslutningen, jag fixade en rökruta. Man imponerar på de vis man kan.”
Bland annat.
Men en sak reagerade jag ganska starkt på:
“Jag tror att den som går runt och planerar sin egen karriär misslyckas. Man kan först och främst drabbas av en stor besvikelse när man inte lyckas och jag tror att de som år efter år går och förbereder sin egen karriär är ganska olämpliga. De skapar sig en bild av sig själva som inte stämmer överens med bilden som omgivningen har. Det är bättre att lyftas fram av omgivningen än att lyfta fram sig själv.”
Jag anser att så kan man absolut inte tänka. Man kan inte sitta och tro att man ska bli serverad ett jobb av samhället (som Juholt verkar ha blivit), utan det är väl en självklarhet att man måste lyfta fram sig själv för att kunna slåss om jobben idag. Vad omgivningen förväntar sig av en ska man skita i, man ska gå sin egen väg. Jag mår personligen dessutom väldigt mycket bättre av att ha en plan eller ett mål att sträva efter. Visst kommer man att bli besviken på vägen, men vem säger att målet inte kan ändras? Idag gäller det att leva i framtiden.