I onsdags bestämde jag mig för att inviga mitt nya tält, så jag gick upp i dungen ca en halv kilometer från mitt hus. Kan inte klaga på temperaturen eller bekvämligheten, men särskilt gott sov jag inte ändå. Det är aningen läskigt att vara själv. Man vet ju aldrig vilka skummisar som kan dyka upp, och då ligger man och lyssnar efter suspekta ljud.
Vid halv åtta hade jag packat ihop igen och gick hem för att äta frukost. Sen sov jag ett par timmar till. På eftermiddagen packade jag om och tog bussen till Björnkulla vid Flemingsbergsskogen.
Flemingsbergsskogen är en ganska stor skog med mossar, barrskog och blandskog. Rutten jag gick bjöd även på en del kulturmark och Flemingsbergsviken av sjön Orlången. Barrskog är kanske inte särskilt rikt på kärlväxter, men jag såg fler citronfjärilar än jag nånsin sett på en och samma promenad förr, och på en berghäll växte några stänglar vårspärgel.
När jag kommit till ungefär mitten av skogen såg jag två personer längre fram på stigen som betedde sig lite konstigt. Då hörde jag kluckandet – det var en spelande tjädertupp! Jag stannade tvärt och tog upp teleobjektivet. Den stod mitt på stigen, med mig på sin ena sida och fyra andra personer på sin andra. Men plötsligt gick de andra personerna iväg, och när jag flyttade på mig för att komma undan några grenar började den komma emot mig. I bakhuvudet spelades tittarfilmerna från Mitt i naturen upp där folk blir anfallna av spelgalna tjädertuppar och jag insåg tillslut att det var dags att springa. Efter ca 50 m hoppade jag upp på några spänger och då slutade den följa efter mig.
Som alltid så är det lätt att vara efterklok, jag skulle naturligtvis gått åt andra hållet med en gång och inte stannat och fotat. Jag tänker att bästa sättet att titta på dessa fåglar måste vara från ett gömsle, och då gäller det att komma på plats före och gå därifrån efter att fåglarna kommer och går. Med en erfarenhet rikare fortsatte jag på stigen och blev istället vittne till en måsunge som det inte gått lika bra för – den var i klorna på en fiskgjuse.
Sista etappen blev lyckligtvis inte lika dramatisk. Det värsta som hände var att jag kom till en extremt geggig väg. Och att jag var törstigare än vad jag hade vatten kvar att dricka. Jag är i alla fall glad att jag kunde utnyttja årets hittills varmaste dag och få se och uppleva saker jag aldrig gjort förut!
