De två gånger mina föräldrar hälsat på har de haft riktigt tur med vädret – inte en regndroppe i sikte. Nu var det dock delvis slut på den turen. I snöslask drog pappa resväskan uppför Løvstakken för ett mål mat den 8 februari innan vi tog oss ut på Nordnes för att gå på Gåtes återföreningskonsert. När jag började lyssna på dem för knappt tio år sedan hade de redan splittrats och jag hade väl inte kunnat tro att jag faktiskt skulle få se dem live. Man gick ju inte därifrån besviken, om man säger så.
Gåte.
På fredagen tog vi en tur till Akvariet. När Annelie och jag var där var det lördag och smockat med barn och barnvagnar. Denna gång var det betydligt färre människor, vilket var mycket skönt. När jag stod och tittade på Kravlande kryp-utställningen frågade två skötare om jag hade lust att handmata koifiskarna. Som fiskrädd blev jag först väldigt nervös, men sen tänkte jag att det är nu eller aldrig. De visade hur man skulle ta en näve pellets, sticka ner handen och fiskarna började suga för att få i sig maten. Det lät extremt roligt. Så, jag tog ett gäng pellets och stack ner handen. Den drogs dock upp igen så fort de rörde mig för jag var inte riktigt beredd på den sugkraften. Efter ett par minuter hade jag dock samlat tillräckligt med nytt mod och sen var det inte så svårt. Väldigt stolt över mig själv. Sen gick vi tillbaka in mot centrum i ösregn och åt lapskaus och tog en öl på Pingvinen.
Pappa fotar fiskar på Akvariet.
Det hade varit lite olika bud om hur vädret skulle bli på lördagen, men vi chansade och åkte upp på Fløyen. Där var det plötsligt 30 cm snö och vackert som i ett sagolandskap. Vi gick upp till Store Tindevatnet och sen hela vägen ner till centrum. Upp var det mycket lättare att gå än vad det var i somras tycker jag, kanske för att snön gav ett bättre grepp än gruset och asfalten. Eller så var jag bara på bättre humör. Det kom ingen nederbörd, men ibland kom riktigt starka vindar som blåste ner snön i träden rätt i ansiktet på en. Pappa fick kramp i knäet på väg ner, men han var tapper och klarade hela vägen. 
Løvstakken.
På kvällen hade vi blivit vi inbjudna till min husvärds Pink Floyd-tributekonsert på Radisson Blu. Jag har aldrig stått på en gästlista förut! Jag har i princip bara hört PFs mest kända låtar, plus The Division Bell, men det var riktigt bra ändå. Och om pappa sa att de var skickliga så tror jag absolut på det.
Dark Side of the Wall.
I ösregn åkte vi tidigt på söndagen in till Flesland. Pappa skulle åka hem, medan jag skulle åka till ForBiomötet i Tromsø. En riktig toppenhelg hade det varit!