Bromsarna bets, myggorna stacks, rödbenan och tofsvipan skällde, näktergalen och gulsparven sjöng, havsörnen visade sin majestätiska flygning, solen sken, ungtjurarna smakade och jag fick se min kära Briza media. En floristikdag i Sandemar är aldrig fel.
Förra lördagen hade jag alltså packat om från Hamburg och Växjö och tog flyget från Arlanda via Oslo till Tromsö för att hälsa på Frida som pluggat där denna termin. Det var lite stressigt att hämta ut och checka in väskan igen i Oslo, men jag hann. Dock var flyget till Tromsö trekvart försenat, bara för att jag stressat lite extra med det där.
Det första vi gjorde var att åka till hennes korridor, där de var 44 personer på ett kök med tre spisar och en diskho. Kanske inte ska klaga på hur det ser ut i mitt korridorskök ibland… Lagade mat och gick sen på avslutningsfest för en av de kurser hon läst. Där var mest norrmän, men även lite andra nationaliteter, så det blev en blandning av svenska och engelska. När vi gick hem halv tolv på kvällen hade det lika gärna kunnat vara halv tolv på en mulen dag.
Fridas barackhem.
På söndagen var vi på förmiddagen en sväng till botaniske hagen, där de hade mestadels artiska och alpina växter. Skyltarna var i en hemsk oordning, så jag vet inte vad vissa arter heter och vissa verkar sakna svenskt namn. Men annars var där fint, det var uppbyggt på små berg i olika avdelningar, till exempel för vivor och rhododendron.
Hönsbär.
Smörbollar.
En viva.
Flox och revnejlikrot.
Dodecatheon poeticum (viva), akleja och Cypripedium guttatum (orkidé).
Blå bergvallmo.
Sov middag en stund och sedan packade vi matsäck och tog oss upp på ett av fjällen öster om ön. Detta med hjälp av en linbana som såg livsfarlig ut från marken men som visade sig vara ganska harmlös. Utsikten var fantastisk och landskapet på plats lika så. Kastade varsin snöboll gjorde vi också.
Väldigt bra kvällsmatsutsikt.
Smörbollar.
Toppen.
Lappspira och dvärgbjörk. Jag älskar dvärgbjörk, den är så fruktansvärt söt.
Fräken och rosenrot.
Utsikt mot väster.
Tverrelva.
Utsikt mot norr.
Närmare midnattssolen än så här kom vi tyvärr inte, solen lyckades aldrig ta sig under de där molnen.
Hurtigrutten på ingång.
På måndagen tog vi sovmorgon och promenerade sedan bort till Prestvannet, en liten sjö ungefär på mitten av ön. Där fanns fiskmåsar, fisk- och silvertärnor, gräsänder, viggar och smålom minsann. Smålom hade jag aldrig sett föurut. Frida började mata några små gräsandungar och plötsligt var där fyra familjer med ungar i olika storlek. Ojoj vad de kivades.
En smålom.
Den som säger att fiskmåsar är fula borde veta bättre.
Ishavskatedralen i Tromsdalen.
Sedan promenerade vi in till stan och besökte ett par garnbutiker. Började klia massor i virkfingrarna, så jag köpte tre nystan mohair i grått och lila. Börjat på en spindelsjal i det garnet som ser ut att bli riktigt mysig. Till kvällsmat beställde vi riktig lyxsushi som vi vandrade hem med i regnet. Den kändes nästan ännu lyxigare på så vis. Virkade och broderade en stund och kollade sen på Stardust (jag har blivit väldans bra på att välja ut filmer och musik Frida gillar, om jag får säga det själv).
För att sammanfatta så var det mest roligt att träffa Frida igen, men utsikterna gick ju inte heller att klaga på, varken om man stod i dalen eller på fjället. Dock var där alldeles för mycket uppförsbackar för min smak, lite som i Gränna typ. Och så blev jag lite kär. I smörbollarna.
I tisdags åkte jag tillbaka till Stockholm så att jag skulle kunna gå på Thirty Seconds to Mars på Gröna Lund i onsdags, något jag sett fram emot ett halvår. Såg inte så mycket, men det lät himla bra!
Thirty Seconds to Mars på Grönan.
Idag satte påbyggnadskursen i floristik igång, det ska bli himla kul att åka ut i stockholmsområdet och till Tovetorp igen. Dock kom bara fyra av 13 anmälda, men det verkar som att kursen blir av ändå!
Det har varit en bra början på sommaren. Hade sista redovisningen på växtsystematiken den 31 maj, sen var jag kvar i Stockholm en vecka. Letade sommarklänning med Sofias och Susannas hjälp utan framgång, skaffade Netflix (var under förväntan), var på minifågelskådning med Annelie och Sandra på Lidingö och hjälpte till att ordna studentkalas för syssling Ingrid. Sen åkte jag en sväng till Hamburg för att hälsa på Johan och alla fåglar vid Jungfernstieg. Gick in till T-centralen halv tre på morgonen för att hinna med första flygbussen till Skavsta, mötte inte en själ förrän jag kom fram till Kungsbron. Från Hamburg tog jag tåget till Växjö till mamma och pappa. Hälsade på mormor och morfar, åkte till Gränna över dagen med brorsan och gick på mer studentkalas.
Sandra och Annelie spanar fågel.
En svarthakedopping jagar iväg en knipa.
Rhododendron i Planten un Blumen i Hamburg.
Geranium.
Hittade en Panadanaceae, som vi pratat om på växtsystematiken men inte haft material till.
Det här är häftigt. Xanthorrhoeas bladbaser sitter kvar på stammen (som ni ser i toppen) när bladen vissnat, vilket gör den mer brandtålig.
Elbetunneln.
Denna grågåsunge och dess syskon och föräldrar kom väldigt nära mig när jag började kasta äppelbitar till dem. Till slut började de picka på mina knän för att jag inte gav dem mer tillräckligt fort. Sen skulle de upp och gå på promenadstråket.
Fler grågåsfamiljer var på promenad.
Vilande grågås.
Knölsvan.
En skäggdopping kom väldigt nära och jag fick mina bästa bilder på en hittills.
Tåget till Köpenhamn var en halvtimme försenat och jag blev rädd att vi skulle missa färgan och jag inte hinna med tåget till Växjö från Köpenhamn, men färjorna verkade gå med halvtimmestrafik så jag kom fram i god tid ändå.
Testar nya virknålen hos mormor och morfar som jag inhandlat på Erikshjälpen.
Ebba Brahe släpper av och på folk till Visingsö i Gränna. Elias fick sin hamburgare och jag hittade en plan parkeringsplats denna gången.
Så, i fredags åkte jag tillbaka till Stockholm, packade upp och packade om och åkte till Frida i Tromsö på lördagen. Men det tar vi nästa gång.
05:17 anlände jag till universitetet i morse med målet att fota de små gässlingarna i Bergianska trädgården. Först gick uppdraget jättedåligt, tofsviporna skällde och en räv kom och störde ännu mer. Men genom att låtsas fota lite blommor (eller, det var ju faktiskt precis det jag gjorde) lyckades jag smyga mig närmare och med lite mutande med äpple så kom de nära! Föräldrarna knorrade åt mig och jag tolkade det som att om de inte fick mer äpple skulle de minsann inte låta sina barn få fotas nåt mer. Så jag gav dem mer äpple.
Tofsvipa.
Räven skrämde upp fåglarna.
Vitkindad gås vill inte bli uppäten av räven.
Smörblomma.
Skräppa.
Prästkrage.
Familjen Vitkindad Gås.
De hade lite svårt med balansen när de kliade sig, och trillade på rumpan.
Familjen Kanadagås.
De vitkindade gässlingarna gick och gjorde det som jag senare också gjorde – la sig under täcket för en tupplur.
Löktrav.
Vitplister.
Ryssgubbe.
Uppländsk vallört.
Fan vad det kliar på armarna. Tror vallörten försöker säga till mig att den inte vill bli plockad, men de där fantastiska ensidiga knippena var jag ju bara tvungen att fota.
Förra söndagen var mamma och mormor här och hälsade på, och då tog vi en tur till Bergianska trädgården och Anderssons växthus. Utmärkt sätt att plugga på – bättre att ha blomman framför sig än att behöva söka efter bilder på internet.
Kungsängslilja.
Ovan foto tas. Foto: Mamma.
Löjtnantshjärta.
Svalört.
Trollsmultron.
Blå vitsippa.
Vitsippa.
Sibirisk nunneört.
Flikbok.
Gulsippa.
Blå presidentsippa.
Mormor tittar på en sälg.
Magnolia.
Kaktus.
Purpurranka.
En liten bladlus på en Geranium maderense.
Pelargonium oblongatum.
Syrsor och grodor utanför forskningsstationen
De två första länkarna är ljudfiler. Syrsorna hörs tydligt i första filen, ni måste nog vrida upp och lyssna ordentligt för att höra grodorna. I den andra ljudfilen pratar kursarna om vilka som ska köra bilen, tror jag.
Filmen på eremitkräftan är från sista dagen vid Gialova lagun (den tar en liten stund att ladda, ha tålamod). De var överallt de där små filurerna, och de hade ockuperat varenda vackert skal man hade velat ta med sig hem som souvenir.
Det var varmt, det var hus- och ladusvalor, syrsorna sjöng ikapp med grodorna på kvällen, man fick inte slänga toapapperet i toaletten, det var pastasallad och fetaost, vi fick myggbett och solbränna, bergen var alltid synliga och vattnet var blått. Men vi tar det från början.
Det här var det första som mötte oss när vi gick ut från flygplatsen. Wow, var det enda jag kunde säga. Station manager Giorgos mötte oss på flygplatsen och väntade tålmodigt den timme det tog för oss att reda ut vem som skulle betala och köra hyrbilarna, sen tog han med oss och handlade frukost till kommande dagar, samt visade vägen till Navarino Environmental Observatory, den forskningsstation en timmes bergbildfärg från Kalamata där vi skulle bo.
Så, när vi kom fram var det bara att ta sig ett passerkort, bädda och sen börja snarka. Kvällsmat var jag för trött för att tänka på.
Min och Linas balkong är den längst upp till höger.
Söndagen började med en liten introduktion från chefen Karin från Stockholms Universitet om själva forskningsstationen. Egentligen är den till för geologisk och klimatologisk forskning, men den fungerade ju fantastiskt bra som bas för oss botanister också. Sedan tog Giorgos med oss till golfresortet precis bredvid och visade Navarino Natura Hall och tornet där se samlar information om atmosfären. Varmt var det, men ack så vackert.
Ett golfhål med vacker utsikt.
Olivträd fanns det överallt vi åkte, hela veckan.
Botanister in action.
Giorgos i fågelrummet i Navarino Natura Hall.
Observationstornet.
Utsikt mot söder.
Det var svårt att skynda sig tillbaka, fanns ju så mycket att titta på, både på nära och på långt håll. Det växte massor av rosmarin, lavendel och jättegräset Arundo donax längs vägen och steglitsarna tjipprade i cypresserna. Det blev pastasalladlunch på stationen och sedan vandring för oss kursare mot stranden. Dock kom vi aldrig till stranden, var återigen för mycket intressant på vägen.
Vem har sagt att gräs är fult? Briza maxima och Lagurus ovatus.
Chrysantemum coronarium.
Sandra visar upp den fantastiska baljan till Medicago orbicularis.
Kvällsmat åt vi i grannbyn Gialova, på östra stranden till Navarino Bay.
Måndagen började med en halvtimmes bilfärd för att möta upp med Giorgos halvvägs till Kalamata, där han tog oss längs en ofantligt brant (på båda hållen) och slingrig grusväg till Polylimnio, ett område med en samling mindre vattenfall och små sjöar, som namnet antyder. Gick på toa i buskarna och blev riven till tusen av buskarna. Men jag hittade en väldigt söt cyklamen. Det var knappt en kilometer nerförsbacke till första vattenfallet från parkeringen, men det tog oss över en timme att nå dit. SÅ många fina arter. Var framåt tretiden väldigt varm och hade för lite vatten med mig, så kursledaren tvingade ner mina fötter i vattnet. Det var iskallt, men kändes skönt efteråt. Tur att jag inte trampade på någon av krabborna.
Cypresser och olivträd.
Stora gröna skalbaggar flög omkring oss och ödlor kilade längs stigarna.
Lunch i den lilla skuggan som fanns. Efter att ha suttit en kvart på en spetsig sten och jag ställde mig upp fick jag kramp i skrevet. Det var en av de konstigaste känslorna jag upplevt…
Lina och det största vattenfallet.
Aristolochia sempervirens, en pipranka.
Blev en tidig kvällsmat i Gialova, där vi delade på smårätter och åt på äkta grekiskt vis.
Emma och katten som bets.
Stranden vid NEO.
På tisdagen tog vi den där turen till stranden igen, men denna gång utan att stanna alltför ofta på vägen dit. Såg en gul vallmo och fick sand i pastasalladen.
Därefter åkte vi norrut till Marathopoli och gjorde lite stadsbotanik.
En agaves blomställning. Ni växjöbor kanske kommer ihåg att det var en sån som blommade i Linnéparken för några år sedan.
Urtica membranaica och Melia azedara.
Carpobrotus acinaciformis.
Häftigare hund får man leta efter. Hon gick fram och tiggde en klapp när vi varit och handlat i butiken hon vaktade. Katten strök runt kvällsbordet. Det var roliga servitörer, de verkade aldrig ha tid att stanna för att lyssna på hela vår beställning.
Onsdagen började med sovmorgon och en kort fylogenetisk genomgång av vad vi dittills sett, sedan en tur till Kalamari waterfall strax utanför Gialova.
Citrus limon, aka citron.
Kan knappt fatta att jag fick se en vild Nigella. En av de häftigaste blommorna jag vet.
Lite perspektiv på hur stort gräset Arundo donax är.
Kalamari waterfall.
Halt och kallt var det. Foto: Sandra.
Min favoritormbunke Adiantum raddianum växte längs vattnet.
Vandrande pinne som trodde den kunde fajta oss.
Efter vattenfallet bar det av till Pylos, vid sydöstra stranden i Navarino Bay. Vandrade upp mot fortet och njöt av utsikten samt intog veckans minst goda middag. Vi valde nog bara fel restaurang, åt jättegod pistageglass under Platanus-träden på torget innan.
Fantastisk växtkraft på fortets väggar.
Där utanför ligger Medelhavet.
Kvällens matsällskap.
På torsdagen hade Giorgos kommit tillbaka från mötet med SUs rektor i Aten och tog med oss upp i bergen norr om Kalamata. HERREGUD vad kurvor! Annelie var jätteduktig förare och körde oss inte över något stup. Hade nog tre olika grader av lock för öronen under dagen. Vet inte riktigt hur många meter över havet vi var, men det var inte så högt att det var kallt eller svårt att andas. Många av växterna vi hittade var söta miniatyrer av sina släktingar, till exempel Erophila verna och en Arabis (senapsväxter).
Cyclamen repandum och en Anemone (samma släkte som vitsippa).
Ser ni vägarna?
Pinus, Euphorbia och Aubretia.
Stannade för att kunna ta en ordentlig titt på ädelgranarna och fann ett litet kapell. Det var mycket prydligt utsmyckat inuti.
Vägen ner var läskigare än upp, men jag var så trött att jag somnade ett par minuter mitt i svängarna. Middag blev det i Marathopoli, eftersom det var så lyckat sist.
Min första bolmört (Hyoscyamus albus). Den åt jag inte.
Sista dagen spenderade vi vid Gialova lagun. Det var den varmaste dagen dittills, men av någon anledning var jag nästan oberörd av det. Allt var så så fantastiskt och jag var så glad att jag knappt hann tänka på temperaturen.
Cyperaceae vs. Juncaceae och Asphodelus aestivus.
Stranden mot Navarino Bay.
Zoologiserade en stund och hittade massor av eremitkräftor, en krabba, småfisk, plattfisk och en anemon. Annelie hade med sig snorkeln och var helt lyrisk. Jag tyckte jag var modig som gick ut till knäna.
En liten plattfisk.
Efter stranden var hälften av gänget trötta och ville hem, men jag, Sandra, Annelie, Lina och Karin tog till fötterna och svettades oss upp till Paliokastro. Väl värt mödan.
Yttermuren.
Annelie och Karin läser på skylten.
Voidokilia Bay, eller “svampen” som vi kallade den.
Dessa vårtbitare hoppade överallt i gräset.
Paliokastro från Voidokilia.
Efter en välbehövlig dusch bar det av för hela gänget till Gialova för en sista middag. Jag satt och tänkte på hur allt varit över förväntan, att polfilter är det bästa tillbehöret du kan köpa till din kamera och att jag var tacksam för att gympaskorna inte gett mig skavsår. Vi åt ost och grekisk sallad så det sprutade ur öronen på oss och allt var bara så himla trevligt. Ingen verkade vilja åka hem.
Månen var lika stor som gatlamporna.
Jag har ju aldrig varit i något medelhavsland förut (Mallorca som bebis gills inte), så jag kan inte jämföra med så mycket annat, men jag tror ändå det hade varit en helt annan upplevelse att åka till något mer turistigt. De enda turisterna vi såg var golfarna på planet och de höll ju sig innanför resortets grindar. Det här kändes som äkta Grekland.
Nu väntar vi på att våren ska bryta ut på riktigt här i norr. Fick ju en ordentlig försmak av sommar!
Näe, någon simning har det inte blivit på över en vecka, däremot ovanligt många promenader. Men innan jag berättar om dem måste jag bara få tala om att jag fick A på min rapport i statistikkursen. En sak att få A på en tenta, visst blir man glad, men när det är på ett projekt blir man extra lycklig. Det bästa av allt är att jag själv kände mig nöjd och det var en fantastiskt trevlig kurs.
Nåväl, på långfredagen kom Johan och vi lagade flygande Jakob, det blev det godaste jag någonsin lagat med kyckling. Receptet hittade jag i Buffé. Jag glömde blomkålen, men det var lika gott ändå. Sedan åkte vi ner till stan och tog ett par öl på Soldat Svejk. Johan klagar på att ölen är dyr i Sverige, men när den är så god som på Svejk betalar jag gärna 60:-/halvlitern.
Lördagen bjöd på en promenad till Sundbyberg och en lyckad shoppingtur, typ det jag skulle klarat av med Sofia i Barkarby för några veckor sedan då det slutade med att ingen av oss köpte någonting. Ett par chinos och en vit tröja till Greklandsresan blev det. Sen åkte vi till ICA och inhandlade påskmiddag – tacos på Waldners beställning, vilket vi intog hemma hos Johans kompis Johan. Gud så mätt jag blev. Sedan var vi lagom rasistiska och spelade trettio rundor Negerpresident.
Påskmiddag.
I söndags sov vi jääättelänge, hängde en stund på Science Fictionbokhandeln (dreglade lite över Star Trek: Voyager-boxen) och kollade sen på film hemma hos Waldner. I måndags tog vi vara på det vackra vädret och promenerade till St Eriksplan, sen var det dags för Johan att ta bussen till Skavsta. Tröstade mig med några Voyageravsnitt.
I tisdags bar det av på den lite krångliga resan till Sandras stuga i (Norrtälje-)Bergshamra. För mig innebar det t-bana till Kista, buss till Åkersberga, buss till Svensboda vägskäl och sen två kilometers promenad. Tog typ tre timmar, men hade ju trevligt resesällskap i form av Annelie och Emilie. Sandra mötte oss vid busshållplatsen så vi slapp gå vilse.
Där var många söta stugor, som vanliga hus fast modellen mindre. Ett av dem hade tavlor på fasaden. Efter fika gick vi en sväng ner till Bergshamraviken och testade isen. Lagade ratatouille med kyckling och pasta, sen spelade vi M.I.G. och plump. I onsdags tog vi en promenad åt andra hållet och hittade hästar, ett spillkråkepar och massor av skägglav. Korsade hela Vaxtunasjön på tillbakavägen eftersom det var alldeles för tråkigt att bara vända i spåret. Lunch hann vi med, sen var det dags att åka hem, men denna gång via Norrtälje och motorvägsbussen tillbaka.
Bergshamraviken.
Spillkråka.
Skägglav i massor.
Emilie var fantastisk som vanligt.
1 – Sandras stuga, 2 – Bergshamraviken, 3 – Vaxtunasjön, 4 – busshållplatsen
Idag var jag hos Annelie på Lidingö och fotade hennes två Shetland Sheepdog, Bingo och Mio. De ser verkligen ut som lejon! Beundrar verkligen Annelies engagemang för de där små pupsen (som hon kallar dem). Bingo har artros så hon har köpt en vagn till honom som hon drar honom i vissa sträckor när de är ute på långpromenad. Som nu.
Annelie, Bingo och Mio.
Mja. Lite öm i fotsulorna är jag. Men arbetat bort lite av påskgodiset har jag nog gjort i alla fall!
Hur mycket jag än försöker lyckas jag alltid komma i för god tid. Det stor 19 på biljetten och jag chansade på att det var då förbandet skulle börja. Så, jag var vid Medis strax innan klockan slog hel, men då var det naturligtvis insläpp den tiden. Så jag fick stå i kö i snöblåsten i alla fall.
Försökte smälta in i min ensamhet vid scenen och upptäckte när förbandet tillslut började att jag lyckats hamna väldigt långt fram. Och jag som tänkte att jag skulle stått och kikat på behagligt avstånd lite längre bak. Aja, jag stod kvar.
De inledde med Exile från nya plattan och min kamp mot att vilja springa lång väg därifrån började. Jag har då aldrig mött en så intensiv blick i hela mitt liv som från sångaren Theo, hans klart röda högeröga gjorde inte situationen särskilt mycket bättre heller. Jag hoppas verkligen att han tränar boxning på fritiden, andra alternativ till sprickorna kring ögonbrynet vågar jag absolut inte gissa mig till. Men, jag stod ändå kvar.
De spelade Sunday och Cupid, vilka jag hade hoppats på, men höjdpunkten var nog ändå Illuminated. Då fick vi ta upp mobilerna och slå på lyset och vagga i takt med musiken. Lite mindre brandfarligt alternativ till tändare!
Sammanfattningsvis – en av de bästa och samtidigt med skrämmande konsertupplevelserna i mitt liv.
Theo Hutchcraft och Adam Anderson.
