Nannie Linnéa

Man väntar och väntar på våren, och så plötsligt är den över innan man hunnit inse att den är här. Nejdå, inte riktigt, men närapå.

Håll musen över bilderna eller klicka på dem för att se bildtexterna.

Dagen efter Lundens naturreservat åkte jag till Skårtaryds urskog. Där var så vackert, man önskar ju verkligen att den svenska skogsindustrin kunde jobba för sådana miljöer istället för kalhyggen. På ett ställe längs stigen var den skillnaden jättetydlig – där reservatsgränsen tog slut, tog kalhygget vid.

I februari åkte mamma och jag till Lundens naturreservat mellan Rottne och Braås och gick Kullamosseslingan. Det blev lite våtare än vi räknat med, så pass att vi fick avvika från stigen eftersom vattenståndet var så högt. Det betydde att vi hade sjö eller mosse att välja på, vilket blev ungefär lika blött. Men där var väldigt fint, och jag måste åka tillbaka i sommar när havet av skvattram blommar.

På vägen hem bromsade jag in då jag fick se en liten flock dovhjortar ligga och vila på en åker. Medan jag stod och fotade hördes ett skott och de for iväg. Efter några språng föll en av dem till marken och försökte kämpa sig upp. Det var jobbigt att se.

En dag i slutet av februari hade jag besök från utomstads och eftersom vädret verkade lovande åkte vi ut till Hissö och Musö i Helgasjön.