Området runt Ekebysjön norr om Mörby centrum bringar många trevliga minnen till liv. Jag har både läst och undervisat i floristik under flera somrar där, men jag hade aldrig varit där på våren förut. Framförallt såg det annorlunda ut i betesmarkerna väster om sjön, där bland annat gullviva, mandelblom, dvärgvårlök och backtrav blommade nu. Och så hittade jag småfingerört! Det var roligt.
I onsdags bestämde jag mig för att inviga mitt nya tält, så jag gick upp i dungen ca en halv kilometer från mitt hus. Kan inte klaga på temperaturen eller bekvämligheten, men särskilt gott sov jag inte ändå. Det är aningen läskigt att vara själv. Man vet ju aldrig vilka skummisar som kan dyka upp, och då ligger man och lyssnar efter suspekta ljud.
Vid halv åtta hade jag packat ihop igen och gick hem för att äta frukost. Sen sov jag ett par timmar till. På eftermiddagen packade jag om och tog bussen till Björnkulla vid Flemingsbergsskogen.
Flemingsbergsskogen är en ganska stor skog med mossar, barrskog och blandskog. Rutten jag gick bjöd även på en del kulturmark och Flemingsbergsviken av sjön Orlången. Barrskog är kanske inte särskilt rikt på kärlväxter, men jag såg fler citronfjärilar än jag nånsin sett på en och samma promenad förr, och på en berghäll växte några stänglar vårspärgel.
När jag kommit till ungefär mitten av skogen såg jag två personer längre fram på stigen som betedde sig lite konstigt. Då hörde jag kluckandet – det var en spelande tjädertupp! Jag stannade tvärt och tog upp teleobjektivet. Den stod mitt på stigen, med mig på sin ena sida och fyra andra personer på sin andra. Men plötsligt gick de andra personerna iväg, och när jag flyttade på mig för att komma undan några grenar började den komma emot mig. I bakhuvudet spelades tittarfilmerna från Mitt i naturen upp där folk blir anfallna av spelgalna tjädertuppar och jag insåg tillslut att det var dags att springa. Efter ca 50 m hoppade jag upp på några spänger och då slutade den följa efter mig.
Som alltid så är det lätt att vara efterklok, jag skulle naturligtvis gått åt andra hållet med en gång och inte stannat och fotat. Jag tänker att bästa sättet att titta på dessa fåglar måste vara från ett gömsle, och då gäller det att komma på plats före och gå därifrån efter att fåglarna kommer och går. Med en erfarenhet rikare fortsatte jag på stigen och blev istället vittne till en måsunge som det inte gått lika bra för – den var i klorna på en fiskgjuse.
Sista etappen blev lyckligtvis inte lika dramatisk. Det värsta som hände var att jag kom till en extremt geggig väg. Och att jag var törstigare än vad jag hade vatten kvar att dricka. Jag är i alla fall glad att jag kunde utnyttja årets hittills varmaste dag och få se och uppleva saker jag aldrig gjort förut!
Det blev många höjdpunkter under gårdagens besök vid Ågestasjön. Vit, gul och liten fetknopp på samma berghäll, kryss på dvärgvårlök och sävsparv, återseende av lunddraba (som jag glömt att jag sett förr), en ganska obrydd svartsnäppa, en snyggt glidande brun kärrhök, en supersöt enkelbeckasin och stjärtmesar, en bläsand och några krickor. Bland annat.
Pors ligger nog hack i häl med hassel när det kommer till sötast honblommor.
En backsippsbacke mellan Fysinge badplats och Löwenströmska sjukhuset i Upplands-Väsby.
I början av veckan var jag på jobbresa på Öland. Jag hade sett på facebooksidan Ölands Flora att våradonisen blommade – en art som i Sverige bara växer på Öland och Gotland. Därför begav jag mig direkt till Arontorps naturreservat, där den växer i ett par gamla hagar. Resten av reservatet består till stor del av hasselbuskar, och mycket riktigt hittade jag ett par vätterosor också. Men mest imponerande var alla sippor som bredde ut sig som en blåvitgulprickig grön matta.
Blåsipporna från förra veckan hittade jag på min jakt efter lekande grodor, men i tre olika dammar fanns inte ett enda spår av dem. Gick tillbaka i lördags för att titta i en damm till där jag visste folk sett dem i början av månaden, men inte där heller! Som plåster på såren fick jag ett helt gäng vätterosor i Hagsätra (tack Artportalen).
Kan man fota för många blåsippor? Tror inte det.
Tog en promenad efter jobbet genom Bergianska Trädgården för att leta efter skäggdoppingar i Brunnsviken. Som vanligt så hittar man mycket annat distraherande på vägen.
Visst hittade jag ett skäggdoppingpar, på nästan samma ställe som sist jag såg skäggdoppingar i Brunnsviken (vilket var innan jag flyttade till Bergen och därför ganska många år sedan). Kruxet var ju bara att de höll på att bygga bo mitt inne i en vassrugg och jag fick sitta och passa på dem med manuell fokus. Dagens utmaning, minst sagt!
Efter en veckas halsont och snuva tog jag en tur i Gömmarskogen till Masmoberget för att testa formen. Det gick fint! Jag blev dessutom ute bra mycket längre än jag hade planerat – det var så fint väder och jag var i princip ensam på stigen så jag skämdes inte för att stanna ofta och fota i ocharmiga vinklar. Jag har nog aldrig använt tre olika objektiv under en och samma promenad förr.
