I tisdags åkte jag med mamma och pappa till en närbelägen plats jag aldrig varit på – utsiktsplatsen Knapelid. Därifrån ser man norrut över Rottnen, och om man vill kan man gå de ca två kilometrarna runt Tomtsjön som ligger precis bredvid. Eller börja på Sigfridsleden, 88 km.
Vi valde den korta turen. Det var en ganska intressant runda, bitvis fick man böja undan grankvistarna, bitbis fick man kliva över nedfallna stammar, och bitvis var det så brant att man hade kunnat rulla ner på alla tallkottar på marken. Men mest var där irriterande mycket blåbär.
Knapelid är målet på Sigfridsleden.
Kruståtel (Avenella flexuosa).
Utsikt norrut över Rottnen från Knapelid.
Kanalen mellan Tomtsjön och Rottnen.
En sjös fingeravtryck.
Irriterande mycket blåbär (Vaccinium myrtillus).
Snart också massvis av lingon (Vaccinium vitis-idaea).
Förra helgen tog jag och Justine bussen till Steinsdalsfossen utanför Norheimsund vid Hardangerfjorden. Likt Seljalandsfoss på Island så kan man gå bakom fallet, men med skillnaden att man inte blir lika blöt. Eftersom det fortfarande pågår snösmältning från fjälltopparna så var det ganska mycket vatten i fossen. Och oj vad det dånade.
Precis bakom fallet fanns trevliga växter som gullbräcka (Saxifraga aizoides), grönbräken (Asplenium viride), fjällkåpa (Alchemilla alpina) och blekstarr (Carex pallescens). På bergsväggen bredvid och i gräset runt om fanns bland annat skogssallat (Mycelis muralis), smultron (Fragaria vesca), röllika (Achillea millefolium), bergglim (Atocion rupestre), älggräs (Filipendula ulmaria), blodrot (Potentilla erecta), luddtåtel (Holcus lanatus) och åkervädd (Knautia arvensis).
Steinsdalsfossen med souvenirbutiker och café.
Steinsdalselva.
En humla på älggräs.
Åkervädd.
Blodrot.
Ängssmygare(?).
När vi tittat klart på fossen så gick vi in till Norheimsund. Vi köpte lite bröd, pålägg och jordgubbar på Coop och gick och satte oss vid den lilla stranden. Nycklade ett gräs (brunrör, Calamagrostis purpurea), doppade fötterna och hittade skatter i sanden.
Floran, luppen, isteet, brunröret och laxmackan.
Jobbar lite på vattenrädslan. En dag ska det inte vara någon nyhet att jag doppar fötterna.
Blåstång (Fucus vesiculosus).
Dagens souvenirer.
Hardangerjøkulen.
Knöltång (Ascophyllum nodosum).
Efter ett par timmar vid stranden så gick vi tillbaka till fossen för att köpa oss varsin glass. Det hade varit en riktigt varm och trevlig dag.
När vi kom tillbaka till Bergen så bann det på Løvstakken. BT hade precis uppdaterat sin hemsida om att släckningsarbete pågick. Stod dock ingenting om vad orsaken var, men man kan ju gissa att någon hade haft med sig en engångsgrill på turen. Det var dock aldrig fara för några bostäder och under kvällen kom regn som hjälpte till i släckningsarbetet.
Nu verkar det som att regnet är tillbaka för att stanna ett tag i Bergen. Denna vecka har dock bjudit på några dagar med kanonväder, och i onsdags följde jag med Cessa och Justine till en liten sjö på Litlesotra som heter Svartavatnet för att de skulle testa sina nyinköpta kameror på de vita näckrosorna. Samtidigt som det bara var 100 meter från där vi parkerade, kändes det väldigt avlägset eftersom ingen ordentlig stig fanns dit. Konstigt, eftersom det var väldigt vackert.
Vi vadade genom blåtåtel och enbuskar (för det var väl dags att uppdatera rivsåren på benen, dittills såg det ut som att jag knappt varit ute) och slog oss ner vid sjökanten. Medan Cessa och Justine stod för undervattensbilderna, tog jag mig an perspektivet från land.
Cessa.
Cessa och Justine.
Vit näckros (Nymphaea alba).
Notblomster (Lobelia dortmanna).
Vattenklöver (Menyanthes trifoliata).
Det är roligt att upptäcka nya saker i bilderna sedan när man kommer hem. Inte hade jag sett att det satt två ömsade sländeskal på stjälkarna.
På Kristi himmelsfärdsdag cyklade jag upp till Smøråsfjellet och gick alla omvägar från huvudstigen jag bara kunde finna. Och vad jag fann! Det var blandskog, våtmark, (planterad) granskog, snårskog och gammal kulturmark. Det var utsikter som hette duga och jag var ständigt ackompanjerad av fågelsång. Helt klart en av de bästa turerna jag gått.
En av ca 200 fågelholkar uppsatta på fjället.
Harsyra (Oxalis acetocella).
Ormbunksskott.
Utsikt över Fanafjorden från Syningom.
Harsyra och ekorrbär (Maianthemum bifolium).
Tog in på Viddestien söderut.
Fullt med tuvtåtel (Eriophorum vaginatum).
Utsikt över Fanafjorden från Appelsinbenken.
Lagom vått.
Tuvtåtel.
Tuvsävtuvorna (Trichophorum cespitosum) används som språngbrädor och stråna växer därför mest åt sidorna.
Det är aldrig för sent att resa sig igen.
Løvstakken.
Jag älskar att gå på spänger!
Snubbelträd.
Den här delen av skogen var helt magisk. Döda granar (sitkagran?) helt täckta med mossa (cypressfläta?).
Unga hultbräken (Phegopteris connectilis).
20 cm höga vitsippor (Anemone nemorosa).
Ett vitsippshav.
Smøråsreven.
“Obersten”.
Halvfint.
Vardane.
Makalös utsikt norrut från Vardane. Från Sotra i väst till Stordalsfjellet i öst.
Løvstakken, Fløyen, Rundemanen, Ulriken. Bland annat.
Tillbaka vid huvudstigen.
Hittade en sista omväg.
Lyderhorn.
När jag kom på cykeln vid niotiden på morgonen var parkeringen nästan full. Nu, vid halv två, var det bilar parkerade hela vägen ner till stora vägen.
Gul – parkeringen; röd – Appelsinbenken; grön – Smøråsreven; orange – Vardane. Knappt 6 km totalt.
Jag bor numera i samma hus som en katt som heter Muskat. Han är grå och “ser trött och irriterad ut hela tiden” för att citera en annan person som bor i huset. Den irriterade sidan har han än så länge inte visat för mig, men den trötta sidan har han demonstrerat bredvid mig flera gånger. Eftersom vi redan sovit tillsammans ett par gånger antar jag att jag är hans människa nu.
Jag har nog aldrig tagit såhär utmanande bilder på någon förut. Men så är han ju en sexy beast också.
