Nannie Linnéa

Mamma pratar ibland om att när jag flyttade hemifrån för snart nio år sedan så kallade jag inte Växjö hemma längre (och det är såklart uppenbart att hon tyckte det var jobbigt). Jag minns inte hur lång tid det tog, men senare insåg jag att man kan faktiskt ha flera platser där man känner sig hemma. I höstas var jag redo att flytta från Bergen för jag har aldrig varit så trött i mitt liv på grund av vädret. Denna vår har dock bjudit på många soliga dagar och jag tycker att jag har utnyttjat dem väldigt väl. Fräknarna på näsan är tillbaka och armarna har svidit av solbränna. Flera nya stigar har utforskats och många fina vyer har insupits, och jag tror jag utvecklat en ny kärlek till denna stad som jag inte haft förut. Därför kändes det som semester på riktigt när mamma och pappa kom hit den 8 till 11 juni.

Trots mina innerliga önskningar ville det sig inte bättre än att söndagen var den våtaste på länge. Så det var bara att dra på sig full mundering på vår rododendronsafari. Normalt sett är jag inte särskilt intresserad av planterade växter, men när de exploderar i maj kan inte ens jag låta bli att bli imponerad. På kvällen åt vi trerätters på Spisekroken ute på Nordnes. Jag gillade verkligen deras koncept med tre förrätter och tre efterrätter som en.

Det huvudsakliga skälet till att mamma och pappa kom just denna helg var konserten i Bergenhus Festning på måndagkvällen – Mike and the Mechanics och Phil Collins! För min egen del är jag ett större fan av MM än Phille, men båda var riktigt, riktigt bra. Jag hade ingen aning om att Phil var så skämtsam. Enligt Verdens Gang var vi ca 16500 personer i publiken.

Trots den sena kvällen steg vi upp tidigt på tisdagsmorgonen för att hinna ta en tur upp på Ulriken. Vi kom bara tio minuter efter att de öppnat, men tyskarna hade hunnit före! Nåja, en kvarts väntetid var väl inte så farligt. Värre var det för de som stod i kö när vi kom ner igen, då sträckte sig kön långt ut på gatan.

Vi hann med en snabb titt i Muséhagen innan det var dags att ta bussen tillbaka hem, slänga i sig lite lunch, och sen åka till flygplatsen. Vilken toppenhelg det varit!

De flesta dagar är ryggradslösa djur något jag gärna håller mig på mer än armlängds avstånd från (bortsett från trädgårdssnäckor). Vissa dagar kan det dock hända, ifall förhållandena är optimala och jag inte är på allmänt anti-djurhumör, att fascinationen istället kickar in.

Jag är ganska så säker på att detta är murgråsugga (Oniscus asellus). Det slog mig att det måste ha varit en sådan jag såg en gång för länge sedan när pappa höll på att lasta trädgårdsrester på släpet. SATAN utropade jag så högt att pappa fick be om ursäkt till grannen efteråt. För ja, den är aningen större än de vanliga källargråsuggorna.

På norska har de flera namn, bland annat tusselus (typ troll-lus) och skrukketroll (typ skrynkeltroll). Mycket gulligare än gråsugga. Kan inte säga att jag tycker de är särskilt grislika, men man kanske skulle kunna missta dem för betongsuggor i miniatyr?

Dagen började i panik. När jag kom ut var grinden öppen, min elcykel stod inte i cykelskjulet och grannens moped var borta. Det tog 1,5 timme att få ihop all information till försäkringsbolaget (lärdom: ha inte viktiga papper på tre olika ställen), sen började jag gå mot polisstationen inne i centrum (är man inte norsk medborgare kan man inte göra elektronisk anmälan). Jag hann dock inte gå många steg förrän jag fick syn på min cykel, bakom en bil längre ner på gatan. Den verkade helt oskadd, både lås och lyse satt kvar. Fortfarande med hög puls cyklade jag till jobbet, där Jenny kom med den goda idén att ha en kätting med ena änden fäst i cykelskjulet så att cykeln inte kan rullas iväg. Gick till cykelbutiken där jag väntade på leverans av ett bygellås, men där föreslog de istället ett integrerat lås med tillhörande kätting. Fick det monterat och nu kan jag alltså både låsa bakhjulet och sätta fast cykeln på sin plats. Sen är det ju så att tyvärr är inget lås immun mot alla verktyg, men man kan göra mycket för att avskräcka de som inte tänker följa lagen.

Hela eftermiddagen har det fallit ett sånt där tätt, riktigt vått regn med små, små droppar som skymmer sikten genom glasögonen efter bara några tiotal meter. När jag kom hem från cykelbutiken upphörde det, men molnen låg fortfarande lågt. Paniken var borta, men ilskan satt kvar samtidigt som att jag var extremt lättad att situationen löst sig. Kanske var det därför jag också kunde se det vackra i vädret idag. Den sjungande rödhaken i hasseln hjälpte också till att lugna nerverna och lätta sinnet.

Jag tycker verkligen inte om vädret i den här stan, men jag har i alla fall cool utsikt hemifrån.

Det var så fint väder för en månad sedan när jag var i Växjö och tog en tur med föräldrarna till Helgö och Jägaregap naturreservat i Helgasjön. Hett tips om man vill ta en skogspromenad med sjöutsikt.

En spindel hade slagit läger i en blåtåteltuva (Molinia caerulea).

Mamma!

Asp (Populus tremula) och rönn (Sorbus aucuparia).

Asp.

Klibbal (Alnus glutinosa), asp och bok (Fagus sylvatica).

Aldrig har jag dock upplevt att jag blivit så påverkad av vintermörkret. Hela hösten har jag varit ovanligt trött, och därför gjorde jag en bergensare idag och gick ut istället för att jobba. Avnjöt lunchen i den sällsynta solen och invigde makroobjektivet med nya kameran.

Mjölkört (Chamaenerion angustifolium).

Tysklönn (Acer pseudoplatanus).

Tok (Dasiphora fruticosa), en mycket vanlig trädgårdsväxt här i Bergen.

Dubbelt foder är det finaste fodret.