USA är ett konstigt land, men vill man uppleva storslagen natur så är det ett hett resmålstips. Jag hade bara varit hemma från Dolomiterna i ett par veckor när det alltså bar iväg igen, för min del för fjärde gången (2, 3), till de förenade staterna. Tanken var att vi först skulle åka till Botany-konferensen i Tucson i Arizona, för att sedan bila runt i Kalifornien och titta på rosväxter. Vi flög från Bergen till Köpenhamn och därifrån till San Francisco. Jäkla tur att vi hade fyra timmars väntetid i SF, för det tog sin lilla tid vid gränskontrollen. Vid gaten till Tucson träffade vi Elena, vilket var väldigt trevligt. Det började dock kännas att man varit vaken länge (sov nog inte mer än en timme mellan Köpenhamn och SF). I Tucson var det varmt, nästan så det brändes, och då var klockan ändå nästan tio på kvällen. Konferensen skulle vara på en resort väster om centrum, där vi också skulle bo. När vi steg ur taxin stod Pamela och Doug Soltis där, som jag, tack vare att Torsten och Elena kände dem, fick skaka hand med. De är riktiga kändisar inom växtsystematisk forskning.
On the plane to San Francisco.
Almost eleven hours’ flight.
The night view from the hotel room.
Mycket sömn blev det inte, för strax efter klockan sex på morgonen var jag nere i foajén för att åka på en av de utflykter som erbjöds innan själva konferensen skulle starta. Det är ju så i det där landet att det finns väldigt mycket privat mark och ingenstans gäller någon allemansrätt. Flera gånger under resans gång kom vi att springa på Private Property – No Trespassing-skyltar, och med tanke på att en stor del av folket äger vapen är det ingen varning man struntar i. Denna utflykt gick till en av alla 500 000 Tucson-bos privata ägor söder om resorten. Hon verkade väldigt trevlig och vettig, hon hade till och med testamenterat sin mark till kommunen. Tucson ligger i Sonoraöknen, känd för de stora saguarokaktusarna (Carnegiea gigantea), och att befinna sig bland dessa kändes nästan overkligt. Det är ett landskap jag tidigare bara sett på TV, men nu fick jag uppleva det på riktigt. Allt var nytt, och det var svårt att förstå amerikanskt uttal av de vetenskapliga namnen. Turligt nog fick vi med en lista på alla växtarter som observerats där. Men inte nog med att arterna var nya, jag fick lära mig den hårda vägen att många av dem ska man inte peta på eller ens försöka gå nära, eftersom de har taggar och tornar som kan göra riktigt ont. Supercoolt.
Jag har mestadels använt mig av iNaturalist för att ta reda på vad det är jag fotat, men jag är inte 100% säker på att jag fått rätt namn på alla arter. Ser ni några fel blir jag gärna rättad. Nedan följer ett urval av de 226 växter, 77 djur och två lavar jag har på min lista.
The morning view from the hotel room.
A real school bus drove us.
A branch that became too heavy.
A nest by a cactus wren/Campylorhynchus brunneicapillus in a teddy-bear cholla.
På eftermiddagen åkte jag med Torsten och hans gamla bekanta, Emily och Zach, via Catalina Highway upp på Mount Lemmon. Det var slingrigt värre. Ju högre vi kom desto mer sjönk temperaturen, och tillslut var det riktigt behagligt. Allt var fortfarande nytt, men här var det inga taggar man behövde akta sig för.
Catalina Highway on Mount Lemmon.
A Mexican cactus fly on a Fendler’s ceanothus.
A small ladybug in a pine tree.
Det mest fantastiska under hela dagen var då vi stannat för att se på solnedgången och nattljusen öppnade sig. Det gick så fort att man kunde se det med blotta ögat. Direkt kom det ett gäng svärmare och började suga nektar.
It was the monsoon season.
A white-lined sphinx moth on a Hooker’s evening primrose.
Vi var uppe tidigt nästa dag igen och tog en tur till Madera Canyon, ca en timmes bilfärd söderut. På vägen fick jag se skymten av en större tuppgök (Geococcyx californianus), alltså en sån där fågel som blir jagad av prärievargen i Looney Toones. Botaniktempo är ju inte känt för att vara den snabbaste takten precis, men vi gick så långt vi hann på Old Baldy-stigen och Vault Mine-stigen. Där fanns mycket kul att titta på, särskilt den röda fingerörten (Potentilla thurberi). Och så många ödlor!
The amazing hairs on an Arizona sycamore. Very nice to pet.
A tired Arizona sister.
A two-tailed swallowtail on a firecracher bush.
På eftermiddagen hade jag anmält mig att följa med på utflykten till Arizona University. Vi fick se herbariet, avdelningen för dendrokronologi och arboretet. Herbariebyggnaden, Herring Hall, var den näst äldsta byggnaden på campus, som stod färdig 1903. I början var det en gymnastiksal, och därför hade de satt upp en basketkorg i entrén. Besöket hos dendrokronologerna var riktigt tufft, jag hade aldrig hört talas om den vetenskapen förut. Att räkna årsringar visste jag naturligtvis att man kan, men inte att man kan koppla ihop dem mellan olika träd och få tidslinjer längre än deras enskilda livstid!
Herring Hall at Arizona University when it was a newly built gym and the basket case now mounted at the entrance of the herbarium.
How to press a Saguaro cactus.
A giant sequoia at the Laboratory of Tree-ring Research.
A tropical house cricket said good night in the hotel room.
På måndagen började själva konferensen, men innan dess följde jag med på en tidig-morgon-växtpromenad i området runt resorten. Till min förvåning kunde guiden inga vetenskapliga namn. Han var visst mer guide än botaniker, men kunde en hel del om områdets ekologi och växternas fysiologi. Vi fick till exempel lära oss se tecken på de olika saguaroindividerna om de står på en plats med tillgång till mer vatten eller sol än sina grannar.
Early morning plant walk.
Galls from a creosote gall midge on a creosote bush.
Breakfast view to the song of a red cardinal.
Resten av dagen var fylld med föredrag och på eftermiddagen var det postersession, där jag presenterade min forskning. Däremellan hann vi med att närvara vid en riktigt nördig lunch tillsammans med några andra medlemmar i en facebookgrupp för botaniker som handarbetar. Jag var helt slut på kvällen, men det hade varit en trevlig och lärorik dag. Likaså var tisdagen, och på kvällen fick jag tillfälle att gå stigen vi gått dagen innan, men nu i lite mer lugn och ro. Jag stampade hårt för att slippa överraska, eller bli överraskad av, någon skallerorm. Kaktusgärdsmygarna lät sig inte skrämmas för mycket, de höll sig på avstånd men det var ett väldigt tjatter från dem.
Lena gave us good advice: Travel by foot. There is so much you can’t identify at top speed – Cheryl Strayed
A cockroach in the hotel corridor.
Föreläsningarna fortsatte på onsdagsförmiddagen, men istället för att gå på de sista på eftermiddagen åkte jag med Torsten, Lena och Kathy till ökenmuseet (Arizona-Sonora Desert Museum). Det var ett häftigt ställe med både levande djur och växter. Några vilda och några (för säkerhets skull) inhägnade. Har man vägarna förbi rekommenderar jag verkligen ett besök!
So cool.
A couple of black-bellied whistling ducks in an enclosure. Whistling ducks are the cutest birds.
A couple of tarantula hawks. When I took this picture I suspected they were tarantula hawks, but I wasn’t sure. Torsten managed to photograph them without getting bitten, so I tried too. In retrospect it was maybe a bit stupid, though. This group of insects has according to reports the animal kingdom’s second most painful sting.
A rock squirrel in a Sonoran scrub oak.
“Om nom nom.”
Soon after this monsoon I got a text message warning me about a flash flood close by. At least we didn’t get wet where we stood.
A mountain lion. Accoding to the museum’s website his name is Cruz and was rescued as a cub in 2013. He was huge.
Find the Harris’ antelope squirrel!
In the hummingbird enclosure.
På torsdagmorgonen var det dags att säga hejdå till gamla och nya bekanta. Vi delade taxi med Elena igen, och när vi skiljdes åt vid incheckningen på flygplatsen sa hon “You’re good.” En kommentar som fick mitt självförtroende att klättra några pinnar på stegen. Efter mellanladning i Salt Lake City landade vi sen eftermiddag i San Francisco igen. Vi hämtade ut hyrbilen och körde till Berkeley, öster om SF, där vi skulle bo över helgen.
You’d better know where you’re going.
Bay Bridge with Treasure Island to the left.
Finally I got some root beer! It’s the only soda that I like.
Fredagen tillbringade vi på Jepson-herbariet i University of California Berkeley för att ta ut lån av växter till vår forskning. Herbarier är för mig som kyrkor är för religiösa personer. De är helt ovärderliga. Till exempel, inom fingerörterna finns de tre väldigt lika arterna Potentilla norvegica (norsk fingerört), P. biennis och P. rivalis. En bildgoogling gör dig inte så mycket klokare, men nu med nyckeln i en hand och luppen i den andra, var det ganska klart vilken som var vilken.
Model of Lucy’s skeleton, the first that was found of the extinct hominin Australopithecus afarensis.
A pterosaur.
Hela lördagen var vi inne i San Francisco. Vi gick en bra bit, ända från Embarcadero strax norr om Bay Bridge, förbi Fisherman’s Warf och bort till Presidio of San Francisco, parken vid Golden Gatebron. Sist jag var i SF var jag nio år. Jag minns backarna, spårvagnarna, Alcatraz och en butik på Fisherman’s Warf där jag köpte snäckor. Den butiken fanns faktiskt kvar, såg jag. Yr hade sagt mulet, så jag tog inte på mig någon solkräm. Sen blev det ganska varmt ändå och jag gick nästan hela dagen i bara t-shirt. Mot kvällningen insåg jag mitt misstag. Den där brännan sitter fortfarande kvar och lär göra det en bra tid framöver också.
On our way up from the BART.
The famous prison Alcatraz.
The clouds lay low and Golden Gate was hiding.
The California sea lions at Pier 39.
Californian poppy, the state flower of California.
På kvällen åt vi middag på Gaumenkitzel i Berkeley. Jag tog deras crispy pan fried veggie cake och det var något av det godaste jag ätit. Rekommenderas varmt, alltså.
På söndagen hittade vi ett café där vi satt och jobbade en stund. Jag annoterade DNA-sekvenser och Torsten läste om ett analysprogram.
Interesting book at a store called Topdrawer.
A passion flower in a garden.
The fruits of a mikweed in another garden.
På måndagen sade vi hejdå till Berkeley och började vår färd runt bergskedjan Sierra Nevada. Det var ingen liten runda, vi var iväg i över en vecka. Många fina vyer blev det och artlistan växte sig stadigt längre.
View from Seaview Trail east of Berkeley.
A yellow star thistle. We saw this species in several places and it is considered to be invasive in California. It’s pretty obvious that no grazers want to eat it, and it is even poisonous to horses.
Valley oaks in Anderson Marsh State Historic Park
The amazing bark on a manzanita.
Some acorn woodpeckers had been here.
A salt heliotrope caught by a dodder.
A western tiger swallowtail on a bramble.
An inlet filled with mosquito ferns.
A western grebe in Clear Lake.
That which almost looks like spider webs in the trees in the picture above are their fruits – birchleaf mountain mahogany
A stowaway.
A Steller’s jay in a coastal redwood along Redwood Highway.
More redwoods in Richardson Grove SP. This species is only found along a narrow strip by the coast in Oregon and California. They can grow to over 330 feet and live for more than 2000 years.
There were many spiders living in the park, but they kept inside or out of sight in other ways.
I would very much like to know which lichen this is. The suggestions I’ve gotten are the genera Chrysothrix and Lepraria.
I have seen cars being towed like this before, but never putting the boat in the car.
Rainy and windy by the coast.
Stuart Fork west of Trinity Lake.
A cobwebby thistle with cobweb!
Forest Route 42N17. A steep cliff is hiding behind the trees to the right.
California pitcher plant, a carnivorous plant.
Mount Shasta, 14,179 feet, one of the southern peaks in the Cascade Mountains.
Threetoth horkelia. Check out those mini petals!
Big Lake with Mount Shasta in the background and a flock of tree swallows in the air.
Two barn swallows and one tree swallow.
The upper dragonfly is a flame skimmer, and the lower is, I think, a striped meadowhawk.
Very windy for the tree swallows.
Plumas ivesia north of Truckee.
Somewhat wilted Douglas’ buckwheats.
En route to South Lake Tahoe.
A yellow-faced bumblebee on a Hooker’s evening primrose.
A monstrous slender cinquefoil.
Annoying sign stopping us from rounding the park. We had to go back the way we came.
A lot of wolf lichen on the trees.
Sierra junipers at Carson Pass.
A yellow-faced bumblebee on a giant blazingstar in Loope Canyon. One of the prettiest flowers we saw, according to myself.
A small bumblebee high-five on a bull thistle. This is my new “motivation picture”.
A biennial cinquefoil north of Mono Lake.
Mono Lake with the White Mountains in the background.
Mini mini flowers!
White Mountains to the left, Sierra Nevada to the right.
When we approached the southern tip of Sierra Nevada we started seeing a great number of Joshua trees. I thought you only found them further south close to Los Angeles, so this was a nice surprise. These trees are the ones that have given one of U2’s albums its name.
The white dots in Isabella Lake are great egrets.
A very cool grass, Bermuda grass. Apparently it’s used frequently in lawns.
Från Isabella Lake rörde vi oss norrut igen mot San Francisco. Vi tog dock en avstickare till Sequoia National Park, där jag var med familjen för 20 år sedan. Jag är så glad att vi hann med att åka dit igen.
The “noodle road” over Alta Sierra.
Ta daaa, there he is, General Sherman, a giant sequoia. It is the world’s most voluminous living tree.
Pine forests are the prettiest forests.
A perfectly placed lens flare.
Even when you’re standing next to them, you can’t really grasp how big they are.
1999 and 2019. They moved the sign!
A whiskerbush by Big Trees Trail.
The needles of a giant sequoia.
Yellow-bellied marmot. There was another one resting in the tree trunk. I was not more than 16 feet away, they were probably very used to people.
Suddenly we heard a crash, it was a big branch that had fallen from the tree to the right. Fortunately no person was close.
A young giant sequoia.
It is interesting that here you have to go high up in order to see big trees. At home I’m used to the plants only becoming smaller the higher up you go.
Tillbaka i San Francisco så lämnade vi tillbaka bilen på flygplatsen, Torsten åkte hem och jag tillbringade ett par dagar till på herbariet i Berkeley. Första kvällen promenerade jag bort till rosträdgården.
Very dangerous.
West of Sierra Nevada the landscape was not as pretty as east of the mountains.
Valley Life Sciences Building at UC Berkeley hosting the herbarium.
Eucalyptus trees at campus.
Indian strawberry. Its outer sepals are very pretty.
På fredagskvällen förflyttade jag mig till San Francisco, för att på lördagen besöka det naturhistoriska museet California Academy of Science och ta en närmare titt på Golden Gatebron. Ett dagskort för lokaltrafiken kostade endast fem dollar!
What the director at the herbarium in Stockholm would describe as zebra mounting.
The albino alligator Claude.
That looks heavy and expensive.
My favourite antelope, the gerenuk. I think the male looks like Maleficent in Sleeping Beauty.
On the roof.
The Great Saguaro Book by Susan Hazen-Hammond.
A proper bougainvillea.
The only picture I got before the sun disappeared and it became very cold and windy.
Two hovering red-tailed hawks.
Some brown pelicans.
Och där tog resan slut. På söndagen köpte jag mig lite dyrt snacks och väntade på flyget till Köpenhamn på den tråkigaste terminal jag någonsin varit på. Till och med Skavsta har bättre utbud av mat och onödiga souvenirer.
Twelve dollars at the airport!
Bye bye, USA!
Att resa gör en alltid lite klokare. Jag har lärt mig massor av nya växter och djur, träffat väldigt trevliga människor och vuxit lite i mig själv.