I slutet av augusti fick jag följa med på fröinsamling igen, denna gång till nordvästra Vestland fylke. Botaniska hagen hade sökt tillstånd att samla frön från rödlistade arter, dvs de som är hotade av diverse rackartyg vi människor håller på med. Första dagen åkte vi till Rognaldsvåg på Reksta, och därifrån till Sandøya och Kinn. På vägen gjorde vi ett stopp i Lavik för att leta skogslysing (Lysimachia nemorum). Vi klampade runt en stund i en blockig skogsbrant och så visade det sig att den växte precis vid vägen. Jaja, det var bra träning inför vilka terränger som komma skulle.
Färjan över Sognefjorden mellan Ytre Oppedal och Lavik.
En hassel (Corylus avellana) får en kram av vildkaprifol (Lonicera periclymenum).
Färjan från Florø till Reksta.
Sandøya.
Första fyndet – mossbräcka (Saxifraga hypnoides). Mycket ovanlig i Norge, men var rikt förekommande där vi fann den.
Havssälting (Triglochin maritima). Gillar man koriander kan man smaka på ett par strån av den här. Den är ungefär lika “giftig” som linfrön, så man ska väl inte göra en hel sallad på den, bara.
Ett exemplar av gullris (Solidago virgaurea) med ovanligt sågtandade blad.
I förgrunden plattbladig igelknopp (Sparganium angustifolium), i bakgrunden ön Alden, även kallad Den norske hesten.
Fantastisk strand på Sandøya.
Många skatter.
Klippan som rev upp ett stort hål i mina regnbyxor.
Sandøya sett från Kinn.
En fet tuva med engelsk fetknopp (Sedum anglicum).
En gräsulvlarv (Macrothylacia rubi) på ljung (Calluna vulgaris).
Vy över Reksta från Kinn. Vädret hade lite svårt att bestämma sig.
Inte bra…
Nästa dag åkte vi till södra delen av Reksta. Först gick vi fel, men på vägen tillbaka till rätt väg hittade vi hinnbräken (Hymenophyllum wilsonii). Kanske en av de finaste ormbunkarna.
Hinder på banan.
Hinnbräken (Hymenophyllum wilsonii). De små kulorna är deras sporsamlingar.
Om vägtistlar (Cirsium vulare) haft blad av metall hade de säkert varit populära vapen.
Strandklo (Lycopus europaeus).
Källört (Montia fontana).
Den segelbåten blev lite blöt, tror jag.
Bjørn och Heidi står och ser efter ljungvicker (Vicia orobus).
Indre Reksta.
Ljung överallt.
En vit variant.
Tillbaka på norra sidan och dags att klättra på de där branterna.
Ön till vänster heter Skorpan.
Medan Bjørn och Heidi gick längre upp och letade mossbräcka på en tidigare rapporterad plats, gick jag längre ner i slänten och trampade nästan på en annan planta.
Stabben Fyr, på väg tillbaka till Florø.
På Florø sa vi hejdå till Heidi, som tog flyget hem för att hon hade möten hon måste vara med på. I Askvoll mötte vi istället upp med Mike. Nästa dag åkte vi till Osen i slutet av Dalsfjorden för att leta små vattenväxter. Bland annat fanns där massor av fyrling (Crassula aquatica), som jag försökte hitta en gång för några år sen i Huliesjön i Småland utan framgång. Lärde mig också se skillnad på hela fyra olika lånkar (Callitriche).
Bjørn och Mike. I bakgrunden Kvamshesten, 1209 möh.
Smålånke (Callitriche palustris). Smala blad med rundade bladändar och frukter i bladvecken.
Skaftånke (Callitriche brutia). Smala blad med rundade bladändar och frukter på stjälk.
Klolånke (Callitriche hamulata). Smala blad med kloformade bladändar och frukter i bladvecken.
De kloformade bladändarna hos klolånke.
Titta, en bild på mig! Foto: Mike.
Norska vägar, alltså. Här en rondell inne i Nishammartunnelen.
Ut ur tunneln och upp på Dalsfjordbrua.
Och så in i Ottersteinstunnelen på andra sidan.
Sista dagen blev en lång dag. Vi tog färjan till Værlandet och därifrån båtskjuts till Alden, som vi såg från Reksta. Maken till terräng får man väl leta efter. Ljunghed med tusen gömda hål mellan klipporna. Självklart lyckades jag trampa ner i en skreva och vränga till benet ordentligt. Inte värre än att jag fortfarande kunde gå, men det gjorde ont. Så medan Mike och Bjørn letade norsk timian (som jag sett massor av på Island och inte kände att jag var absolut tvungen att se igen), gick jag långsamt och försiktigt tillbaka till där vi blev ilandsatta.
Alden, 480 möh.
Västra sidan.
Mycket plattbladig igelknopp.
Purpurljung (Erica cinerea) bland ljung.
En liten tidvattenpöl med havsanemoner (Actinia equina) och skålsnäckor (Patellidae).
Tillbaka på Værlandet så tog vi en sista tur, innan färjan skulle gå tillbaka till fastlandet, västerut.
Blodrot (Potentilla erecta).
En vitblommig ängsvädd (Succisa pratensis). Normalt är de mörklila.
Vägtistel.
På väg tillbaka österut. Alden näst längst till vänster.
Färjan från Værlandet till Fure. Inte så många passagerare denna eftermiddag.
Gygrekjeften, 710 möh.
Och så färjan tillbaka över Sognefjorden från Lavik till till Ytre Oppedal. Inte de renaste fönstrena.
På sista färjan köpte jag mig min livs första svele, typisk norsk färjmat. Lite som en tjock pannkaka vikt dubbel över en söt smörkräm. Läste nyheterna och kom över en artikel om en man som gått 6 km med brutet ben på fjället, så jag skulle nog inte klaga över mitt ben. Nu, tre veckor senare, är det i alla fall helt bra igen!
