I tisdags när jag vaknade kunde jag inte andas. Poff så hade en ordentlig förkylning attackerat och jag började leva på alvedon och nässpray. Trots detta var jag tvungen att pallra mig till skolan dagen efter för att skriva tenta. Om jag klarade den betyder det att jag nu har sommarlov till början av september. Fyra månader. Jag ska bara göra ingenting och jag ska göra massor av saker.
Hade bokat buss ner till Växjö den 1 maj och trodde knappt att jag skulle klara av det i mitt tillstånd, men sex timmar efter att jag klev på bussen klev jag av i Växjö utan att ha behövt snyta mig en enda gång. Som kan tänkas blev det väldigt lugna dagar. Vi hade planerat att åka till gruvan i Hörnebo igen, men det fick bli fika i Strandbjörket med mormor och morfar istället. Och att mata fåglarna är ju alltid kul.
Mammas dvärgkowai, med det lite olyckliga vetenskapliga namnet Sophora prostrata.
En muterad vitsippa mamma hittade på en av sina promenader. Pistillerna var kronblad och ståndarna var bara halvt utvecklade.
Farin!
Skrattmås i Strandbjörket.
Nu är jag tillbaka i Stockholm för att ta hand om mina växande clementinplantor och göra precis vad jag vill. Men först ska jag bli helt frisk.
Pingback: Att ta vara på sin ledighet | Pekuchun!