Det var jobbigt igår. Idag är det tomt.
Kom till Grönan vid 11 och fick könummer 189. Sen gick vi och färgade Sigges hår rött och blått. Dye your hair in glowing red and blue, ni vet. Satt bakom Vasamuséet och matade gråsparvarna och kråkan tills det var dags att gå och ställa sig i kön igen. Sigge hann upptäcka att hennes krönika blivit grovt omskulpterad i tryck både i SMP och BLT och när jag senare fick läsa originalet fattar jag inte hur de kunde ändra ett enda ord. Originalet var SÅ mycket bättre.
Efter fem timmars sittande framför scenen kom de äntligen igång. Fast man ville inte heller riktigt att de skulle börja, för då skulle de vara tvungna att sluta också.
Under mellansnacket till Calleth you cometh I fattade jag först inte vad det var som lät. Det var så tyst, fast ändå inte. Det var folk som storgrät.
Såhär har det sett ut på labbet de senaste två veckorna. Roligt, förvirrad och intressant minsann. Tenta på onsdag. Kanske borde skynda på och bearbeta den här sorgen så jag får ork att fortsätta plugga. Nu låter det som om jag är helt väck, men det är jag inte, det är bara det att de är… borta.